Fortsatt irritation
Hej igen
Ofta jag skriver två dagar i rad... Men det verkar inte finnas någon hejd på hur många saker jag kan störa mig på hos en enda människa. Jag har i mitt tidigare inlägg presenterat "M", en person som jag kan hantera i små mängder, men när vi under sommaren är i princip själva på jobbet så blir det ett mentalt uthållighetstest.
* Idag. Lunch. Vi har tagit varsin bricka med tallrik och bestick och vi ställer oss i kön för att ta mat, när jag kommer på att jag glömt att ta assiett till pannkakorna. M ber mig hämta åt honom också. So far so good... När jag tar salladen så undrar M vad jag ska med assietten till om jag ändå lägger salladen på tallriken. När han säger detta så gestikulerar M nervöst och pekar med hela handen på min bricka. "Jo men jag ska lägga pannkakorna där" svarar jag. "Men om du tar pannkakor nu så blir de ju kalla när du ska äta dem!". Jag svarar "Men det är inget problem för mig" och jag fortsätter "Jag tror att vi har pratat om det här förut", varpå M svarar "Ja det har vi nog. Vi upprepar oss".
* Lunch. Några dagar innan denna situation så hade jag nämnt för M att jag hade sett en kollega på en annan avdelning, och att jag då förmodade att han var på plats på jobbet. Vi har flera samarbeten med den avdelningen och M behövde få tag på någon som var på plats, så han skulle prova att mejla honom. Tillbaka till idag så berättar han att han fick ett autosvar när han hade försökt mejla. Och han har en hård och anklagande ton när han säger att "Förra veckan så sa du att han var på plats!".
* Lunch. Jag säger att jag borde spara pengar genom att ta med matlåda till jobbet. "Nej men varför då? Du kan ju spara pengar genom att klippa dig hos en billig frisör istället!".
* Vi tar en promenad efter lunchen. M tipsar om en affär som har extrapris på klösbrädor. Jag berättar att jag fick med en klösbräda när jag adopterade katten, men att hon inte var intresserad av den. "Men den kostar ju 160 kronor istället för 200!".
Jag avslutar det här inlägget med kommentaren att M minst sagt beter sig som ett barn...
Ofta jag skriver två dagar i rad... Men det verkar inte finnas någon hejd på hur många saker jag kan störa mig på hos en enda människa. Jag har i mitt tidigare inlägg presenterat "M", en person som jag kan hantera i små mängder, men när vi under sommaren är i princip själva på jobbet så blir det ett mentalt uthållighetstest.
* Idag. Lunch. Vi har tagit varsin bricka med tallrik och bestick och vi ställer oss i kön för att ta mat, när jag kommer på att jag glömt att ta assiett till pannkakorna. M ber mig hämta åt honom också. So far so good... När jag tar salladen så undrar M vad jag ska med assietten till om jag ändå lägger salladen på tallriken. När han säger detta så gestikulerar M nervöst och pekar med hela handen på min bricka. "Jo men jag ska lägga pannkakorna där" svarar jag. "Men om du tar pannkakor nu så blir de ju kalla när du ska äta dem!". Jag svarar "Men det är inget problem för mig" och jag fortsätter "Jag tror att vi har pratat om det här förut", varpå M svarar "Ja det har vi nog. Vi upprepar oss".
* Lunch. Några dagar innan denna situation så hade jag nämnt för M att jag hade sett en kollega på en annan avdelning, och att jag då förmodade att han var på plats på jobbet. Vi har flera samarbeten med den avdelningen och M behövde få tag på någon som var på plats, så han skulle prova att mejla honom. Tillbaka till idag så berättar han att han fick ett autosvar när han hade försökt mejla. Och han har en hård och anklagande ton när han säger att "Förra veckan så sa du att han var på plats!".
* Lunch. Jag säger att jag borde spara pengar genom att ta med matlåda till jobbet. "Nej men varför då? Du kan ju spara pengar genom att klippa dig hos en billig frisör istället!".
* Vi tar en promenad efter lunchen. M tipsar om en affär som har extrapris på klösbrädor. Jag berättar att jag fick med en klösbräda när jag adopterade katten, men att hon inte var intresserad av den. "Men den kostar ju 160 kronor istället för 200!".
Jag avslutar det här inlägget med kommentaren att M minst sagt beter sig som ett barn...
Kommentarer
Trackback
